Indisk armé vs Pakistans armé
Att försöka ta reda på skillnader mellan två arméer är en svår uppgift som man lätt kan prata om i antal men arméernas kvalitet är svår att mäta och visas bara under ett krig. Indien och Pakistan har levt som motståndare sedan de blev oberoende 1947 från det brittiska styre. Just det faktum att Indien valde demokratins väg och Pakistan valde att bli en islamisk stat har lett till skärmysslingar och fullblåsta krig mellan de två länderna 1948, 1965, 1971 och 1999. Båda länderna är idag kärnkraft med Indien som antagit nej först använda läran.
Med det nyligen dödade mordet på den fruktade terroristen Osama bin Laden i Pakistan, och Indiens arméchef sa att även Indien är kapabel till sådana kirurgiska strejker, har spänningarna mellan de traditionella fienderna eskalerat. Det är i den meningen att det blir klokt att göra en rättvis bedömning av förmågan hos dessa två grannars arméer.
Innan vi går för att räkna styrkan hos de två arméerna är det viktigt att påpeka att Indien har ett väl utvecklat försvarsprogram och har tillverkat moderna vapen medan Pakistan helt förlitar sig på USA, Nordkorea och Kina för sina vapenförsörjningar. Indien har å andra sidan säkrat modern rustning från olika källor som Ryssland, USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Sverige och Israel.
Den indiska armén är den 2: a största i världen när det gäller antal medan Pakistan har den 7: e största armén i världen för närvarande. Indien har 1300000 aktiva trupper medan Pakistan har 550000 aktiva soldater. Dessutom har Indien 1200000 reservtrupper med en styrka på 200000 i Territorial Army. Pakistans arméstyrka går upp till mer än 900000 om vi inkluderar marin (25000), flygvapen (50000), paramilitära styrkor (300000) och kustbevakningar.
Indiska flygvapnet har cirka 3500 flygplan varav 1300 är lätta stridsflygplan som opererar från 61 flygbaser. Detta gör det indiska flygvapnet fjärde största i världen. Indiska flygplan är mestadels ryska och franska som MIG, Mirage och Sukhoi med pågående arbete med utveckling av nya flygplan i HAL. Indien har också markattackflygplan, spaningsflygplan, UAV och helikoptrar. I jämförelse har Pakistans flygvapen (PAF) cirka 550 stridsflygplan som arbetar av 9 flygbaser. Dess krigare är mestadels amerikanska och kinesiska. Det har också transportflygplan även om det saknar UAV och rekognoseringsflygplan.
Det var förlusten av Bangladesh 1971 som Pakistan uppmärksammade sin marin kapacitet och gradvis ökade sin marinflotta som idag skryter av ubåtar, förstörare, fregatter, patrull och gruvkrigsbåtar. Pakistans marin opererar från en enda marinbas i Karachi. Å andra sidan är den indiska marinen inhemsk i naturen och den har många baser vid Vishakhapattanam, Mumbai, Goa och Andamanöarna.
Det är i samband med missiler som Indien ligger före Pakistan med ett fullfjädrat inhemskt program medan Pakistan är beroende av Nordkorea och Kina för sina ballistiska missilbehov.
I korthet:
Indisk armé vs Pakistans armé
• Både indiska och pakistanska styrkor matchar jämnt när det gäller kärnkrafts- och missilfronter men Indien verkar ha överlägsenhet vad gäller konventionella styrkor.
• Pak Navy är mindre och har inget hangarfartyg medan den indiska flottan är mycket överlägsen med olika fartyg inklusive hangarfartyg.
• Efter att ha varit kontinuerligt engagerad i en lågintensiv konflikt med terroristerna är den indiska armén stridshärdad och befinner sig alltid i en vakenhet.
• Indiska väpnade styrkor får också en chans att delta i gemensamma övningar med andra stora styrkor i världen som USA och Frankrike som arbetar till förmån för sina väpnade styrkor.
