Ramayana vs Ramcharitmanas
Ramayana och Ramcharitmanas är två olika versioner av historien om Rama skriven på Sanskrit respektive Awadhi-språken. Det finns vissa skillnader mellan dem när det gäller poesistilen som används, sättet på kompositionen, religiös betydelse och liknande.
Ramayana är skriven av salvia Valmiki. Det betraktas som Adi Kavya eller den första utsmyckade poesiboken. Ramcharitamanas är baserad på Valmikis originalverk. Den är skriven av den stora Awadhi-poeten, Goswami Tulsi Das. Han bodde på 1400-talet e. Kr.
Det är viktigt att notera att Tulsidas jämförde de sju Kandas eller kapitlen med de sju trappstegen som leder till Manasa-sjön. Det är en allmän uppfattning att ett bad i Manasarovar nära Kailash-berget ger renhet till sinnet och kroppen genom att avlägsna all slags orenhet.
Det är ingen överdrift att säga att Ramacharitmanas betraktas som Bibeln i norra Indien av de västerländska forskarna. Detta beror på att arbetet är laddat med andliga och religiösa tankar. Indiens far, Mahatma Gandhi, ansåg ofta Tulsidas Ramayana som mer andlig än Valmiki Ramayana.
Valmiki Ramayana är verkligen den ursprungliga versionen av berättelsen om Rama baserad på vilken flera andra versioner på olika indiska språk som tamil, telugu, kannada och malayalam skrevs. Valmiki skrev Ramayana i 7 Kandams eller kapitel kallade Balakandam, Ayodhyakandam, Aranyakandam, Kishkindakandam, Sundarakandam, Yuddhakandam och Uttarakandam.
Tulsidas skrev också verket i sju Kandas, och de kallas Bala Kand, Ayodhya Kand, Aranya Kand, Kishkindakand, Sundar Kand, Lanka Kand och Uttar Kand. Detta är en av de största skillnaderna mellan Valmiki Ramayana och Ramacharitmanas. Tulsidas skrev inte det sjätte kapitlet under titeln Yuddh Kand utan i stället betecknade han det som Lanka Kand.
Medan Ramchaitmanas arbete finns i överflöd i Chaupai-mätare, är Ramayanas arbete i överflöd i Anushtubh-mätaren. Ibland används Doha-mätaren också av Tulsidas. Man tror att Tulsidas har avslutat arbetet med Ramcharitmanas plötsligt utan att gå in på detaljerna i Uttarakandam-händelserna, vilket Valmiki förklarade.
Historien i Ramcharitmanas slutar med att Sita ber Moder Jord att ta emot henne och Rama överger sin mänskliga form och lämnar till den himmelska världen. Å andra sidan går Valmikis Ramayana i detalj om att Sita skickas till skogen av Rama, födelse av lava och Kusha och liknande. Detta är en annan viktig skillnad mellan de två versionerna.
Ramayana sägs ha inspirerat flera sanskrit-poeter från det förflutna, inklusive dramatiker som Bhasa, Bhavabhuti och andra. Många sanskritdramatiker skrev flera pjäser på grundval av berättelsen om Rama. Vissa förändringar gjordes naturligtvis i handlingen genom att avvika från originalversionen. Det är verkligen sant att både Ramayana och Ramcharitmanas har uppnått stor betydelse i hindunernas liv i alla delar av världen.
