IMS mot SIP
IMS (Internet Protocol (IP) Multimedia Subsystem) är ett arkitektoniskt ramverk utformat för att underlätta IP-multimediatjänster baserat på SIP (Session Initiation Protocol) som är ett sessionskontrollprotokoll för IP-baserade nätverk för att underlätta både röst- och multimediatjänster. Eftersom IMS använder SIP som sitt huvudsignalprotokoll har det kunnat integreras med många plattformar, till exempel internet. Den främsta anledningen till att IMS väljer SIP är att uppfylla många IMS-krav, och det anses vara flexibelt och säkert.
IMS
IMS skapades ursprungligen speciellt för mobilapplikationer av 3GPP och 3GPP2. Numera är det dock mycket populärt och utbrett bland fasta leverantörer, eftersom de tvingas hitta sätt att integrera mobilassocierad teknik i sina nätverk. IMS möjliggör främst konvergens av data-, tal- och mobilnätteknik över IP-baserad infrastruktur, och den ger de nödvändiga IMS-funktionerna som servicekontroll, säkerhetsfunktioner (t.ex. autentisering, auktorisering), dirigering, registrering, laddning, SIP-komprimering och QOS-stöd.
IMS kan analyseras med dess skiktade arkitektur som innehåller många lager med olika funktioner. Denna arkitektur har möjliggjort återanvändning av tjänsteaktorer och många andra vanliga funktioner för flera applikationer. Ansvaret för det första lagret är att översätta bärar- och signalkanaler, från äldre kretskopplingsbaserade nätverk till paketbaserade strömmar och kontroller. Funktionaliteten i det andra lagret är att tillhandahålla elementära mediefunktioner till applikationer på högre nivå. Dessutom har IMS tillåtit andra tredje parter att ta kontroll över samtalssessioner och få åtkomst till abonnentpreferenser genom att använda högre applikationstjänster och API-gateways.
IMS-arkitekturen ger tjänsteleverantörer möjlighet att leverera nya och bättre tjänster, med minskade driftskostnader, över trådbundna, trådlösa nätverk och bredbandsnät. De flesta av de applikationer som stöds av SIP Initiation Protocol (SIP) har förenats av IMS för att säkerställa en korrekt interaktion mellan äldre telefonitjänster och andra icke-telefonitjänster, t.ex. snabbmeddelanden, multimediameddelanden, push-to-talk och videostreaming.
SMUTTA
SIP är ett sessionskontrollprotokoll som finns i applikationslagret och kan utföra multimediasessioner, modifiering och nedbrytning i realtidskommunikation över IP-baserade nätverk. SIP utvecklades ursprungligen av Internet Engineering Task Force (IETF) tillsammans med många ledare i branschen.
Vid hantering av sessioner kan SIP bjuda in deltagare till sessioner som redan finns, till exempel multicast-konferenser. Media från den redan existerande sessionen kan läggas till eller tas bort i realtid. SIP stöder också implementeringen av ISDN- och Intelligent Network-telefonitjänsteabonnenttjänster med transparent stöd för namnkartläggning och omdirigeringstjänster, vilket också bidrar till att möjliggöra personlig rörlighet. Detta definieras som slutanvändarnas förmåga att starta och ta emot samtal samtidigt som de kan lokaliseras av nätverket när de rör sig, få åtkomst till olika omkopplingsområden, få fullständig åtkomst till abonnerade telekommunikationstjänster på vilken terminal som helst.
Generellt kommunicerar SIP-enheter med varandra med hjälp av SIP-servrar som tillhandahåller en infrastruktur för routing, registrering och autentisering och auktoriseringstjänster. SIP kan inte existera ensamt i ett kommunikationssystem. Så det används snarare som en komponent med andra IETF-protokoll för att bygga en komplett multimediaarkitektur. Dessa består av olika protokoll som RSTP (Real Time Streaming Protocol), MEGACO (Media Gateway Control Protocol), SDP (Session Distribution Protocol), etc. SIP stöder både IPv4 och IPv6; så det är mycket populärt bland många användare.
Vad är skillnaden mellan IMS och SIP?
