ATM vs Frame Relay
Datalänkskikt i OSI-modellen definierar sätten att inkapsla data för överföring mellan två slutpunkter och teknikerna för att överföra ramarna. Både Asynchronous Transfer Mode (ATM) och Frame-relä är datalänkteknik och de har anslutningsorienterade protokoll. Varje teknik har sina egna applikationsberoende fördelar och nackdelar.
Asynkron överföringsläge (ATM)
ATM är en nätverksväxlingsteknik som använder en cellbaserad metod för att kvantifiera data. ATM-datakommunikation består av celler med fast storlek på 53 byte. En ATM-cell innehåller en 5 byte-rubrik och 48 byte ATM-nyttolast. Denna mindre storlek, celler med fast längd är bra för överföring av röst-, bild- och videodata eftersom fördröjningen minimeras.
ATM är ett anslutningsorienterat protokoll och därför bör en virtuell krets upprättas mellan sändande och mottagande punkter. Den etablerar en fast rutt mellan två punkter när dataöverföringen startar.
En annan viktig aspekt av ATM är dess asynkrona operation vid tidsdelningsmultiplexering. Därför sänds celler endast när data är tillgängliga för att sändas till skillnad från konventionell tidsdelningsmultiplexering där synkroniseringsbyte överförs om det inte finns data som kan sändas.
ATM är utformad för att vara bekväm för maskinvaruimplementering och därför har bearbetning och växling blivit snabbare. Bithastigheter i ATM-nätverk kan gå upp till 10 Gbps. ATM är ett kärnprotokoll som används över ISDN: s SONET / SDH-ryggrad.
ATM ger en bra servicekvalitet i nätverk där olika typer av information som data, röst och stöds. Med ATM kan var och en av dessa informationstyper passera genom en enda nätverksanslutning.
Ramrelä
Frame relay är en paketväxlingsteknik för anslutning av nätverkspunkter i Wide Area Networks (WAN). Det är en anslutningsorienterad datatjänst och etablerar en virtuell krets mellan två slutpunkter. Dataöverföring sker i datapaket som kallas ramar. Dessa ramar är varierande i paketstorlek och effektivare på grund av flexibla överföringar. Frame Relay introducerades ursprungligen för ISDN-gränssnitt, men det används för närvarande över en mängd andra nätverksgränssnitt också.
I ramrelä kallas anslutningar som "Portar". Alla punkter som behöver anslutas till ramrelänätverket måste ha en port. Varje port har en unik adress. En ram är gjord av två delar som kan kallas "faktiska data" och "ramrelähuvud". Ramarkitekturen är densamma som definierad för LAP-D (länkåtkomstprocedurer på D-kanalen) som har en variabel längd för informationsfältet. Dessa ramar skickas över virtuella anslutningar.
Ramrelä kan skapa flera överflödiga anslutningar mellan olika routrar utan att ha flera fysiska länkar. Eftersom ramrelä inte är specifikt för media och ger medel för att buffra hastighetsvariationer har det möjlighet att skapa ett bra sammankopplingsmedium mellan olika typer av nätverkspunkter med olika hastigheter.
Skillnad mellan ATM och Frame Relay
1. Även om båda teknikerna baseras på leverans av kvantiserad data från slut till slut, finns det många skillnader när det gäller storleken på datakvantet, applikationsnätverkstyper, styrteknik etc.
2. Även om ATM använder paket med fast storlek (53 byte) för datakommunikation använder ramrelä variabla paketstorlekar beroende på vilken typ av information som ska skickas. Båda informationsblocken har en rubrik utöver datablock och överföringen är anslutningsorienterad.
3. Frame Relay används för att ansluta LAN (Local Area Networks) och det implementeras inte i ett enda nätverkskontrast till ATM där dataöverföringar sker inom ett enda LAN.
4. ATM är utformad för att vara bekväm för hårdvaruimplementering och därför är kostnaden högre jämfört med ramrelä, som är mjukvarustyrt. Därför är ramrelä billigare och uppgradering är enklare.
5. Ramrelä har en variabel paketstorlek. Därför ger det låga omkostnader i paketet vilket resulterar i en effektiv metod för överföring av data. Även om den fasta paketstorleken i ATM kan vara användbar för att hantera video- och bildtrafik i höga hastigheter, lämnar det mycket overhead i paketet, särskilt i korta transaktioner.
