HLR vs VLR
Hemplaceringsregister (HLR) och besökarplaceringsregister (VLR) är databaser som innehåller mobilabonnentinformation enligt GSM-arkitekturen. I allmänhet finns det en central HLR per mobilnätoperatör och en VLR per varje Mobile Services Switching Center (MSC) men detta kan variera beroende på olika leverantörsimplementeringar. Kapacitet för HLR och VLR kan direkt påverka mobiloperatörens abonnentkapacitet.
HLR
HLR innehåller poster för varje abonnent (MSISDN-nummer) inom ett mobilnät. För det mesta innehåller HLR statisk och permanent information om en abonnent. Till exempel abonnentstatus, tjänsteabonnemang (röst, data, SMS etc.), tilläggstjänster, behörigheter etc. Förutom denna statiska information har den tillfällig information såsom aktuellt VLR-nummer och MSC-nummer. HLR fungerar som den centrala platsen för att dirigera samtal inom respektive mobiloperatörs nätverk. De flesta av de administrativa aktiviteterna avseende abonnenterna kontrolleras och centraliseras kring HLR. I de flesta leverantörsimplementeringar är Authentication Center (ett annat element i GSM-arkitektur) integrerat i HLR för att ge mer effektiv och effektiv mobilnätdesign. I det här fallet innehåller HLR också autentiseringsinformation.
VLR
VLR är en databas som innehåller en del av den data som finns tillgänglig i HLR och annan dynamisk information om mobilstationerna som för närvarande strövar i de administrativa områdena för tillhörande VLR. Data i VLR är mer dynamiska än de andra på grund av mobilstationernas mobilitet. När en mobilstation flyttar från ett platsområde till ett annat uppdateras deras information i VLR för att lokalisera mobilstationerna. När en abonnent flyttar ut till nytt VLR-område informerar HLR den gamla VLR om att ta bort informationen relaterad till den givna abonnenten. Gränssnitt mellan HLR och VLR kallas som D-gränssnitt enligt GSM-standarden som hjälper till att dela information mellan noder. Information om plats såsom LAI (Location Area Information), bifogad status och TMSI (Temporary Mobile Subscriber Identity) lagras i VLR. En del av autentiseringsinformationen skickas också från HLR till VLR för autentiseringskraven.
Vad är skillnaden mellan HLR och VLR?
HLR och VLR har sin egen funktionalitet inom GSM-arkitekturen. Det finns också ett kommunikationsgränssnitt mellan HLR och VLR enligt GSM-arkitekturen. Antalet kommunikationer sker inom HLR- och VLR-noder för att dela deras information. Till exempel när en abonnent flyttar från ett VLR-område till ett annat område uppdateras deras platser i VLR och ny VLR-information uppdateras i HLR. Men om en abonnent rör sig inom samma VLR-område behövs ingen sådan interaktion med HLR.
Både HLR och VLR lagrar abonnentinformationen enligt GSM-arkitekturen för att tillhandahålla mobila kommunikationstjänster till abonnenter som är registrerade inom nätverket. I allmänhet innehåller HLR information om alla abonnenter inom ett nätverk medan VLR innehåller mer dynamisk information som är relevant för abonnenter som roaming inom VLR-området. Detta kan variera beroende på designen av nätverksarkitekturen eftersom i de flesta fall fungerar HLR: er som centraliserade noder medan VLR: n mestadels är geografiskt diversifierade noder. HLR fungerar som en fast referenspunkt för en given mobilstation (abonnent) medan hans VLR kan variera beroende på mobilitet och nätverksdesign.
Även om både HLR och VLR fungerar som databaser inom samma mobilnätverk tilldelas VLR i de flesta mönster begränsat geografiskt område för att hantera all dynamisk data om abonnenterna inom det området medan HLR fungerar som mer centraliserad nod som ger mer statisk information om abonnenterna inom hela nätverket. HLR hanterar abonnentadministrationsaktiviteterna inom nätverket medan VLR stöder mobilitetsfunktionen och annan dynamisk information om abonnenterna.
