Tymin vs Uracil
Nukleinsyrorna innehåller kedjor av nukleotider. Varje nukleotid innefattar en kvävebas, ett pentossocker och en fosfatgrupp. Kvävebaser utgör ryggraden i nukleinsyrorna. Kvävebaser är huvudsakligen uppdelade i två typer; (a) pyrimidiner, vilka inkluderar cytosin, uracil och tymin, och (b) puriner, som inkluderar adenin och guanin. Dessa baser uppvisar specifika basparningar; adenin parar alltid med tymin (i DNA) eller uracil (i RNA) medan guanin parar med cytosin. Det finns vätebindningar mellan varje baspar som hjälper till att hålla baserna ihop.
Tymin
Tymin är en av de fyra kvävebaser som behövs för att göra ryggraden i DNA-molekylen. Det är alltid parat med adenin med två vätebindningar. Tymin är en pyrimidin som endast finns i DNA-molekyler och syntetiseras från uracil.
Uracil
Uracil är en kvävebas av pyrimidintyp som endast finns i RNA-molekyler. Det parar alltid med adenin. Kemisk skillnad mellan uracil och tymin är mycket liten. Uracil har en väteatom vid C-5 kol medan tymin har en metylgrupp vid samma kol.
Vad är skillnaden mellan tymin och uracil?
• DNA-molekyler innehåller tymin, medan RNA innehåller uracil.
• Tymin innehåller en metyl (CH3) grupp vid nummer-5 kol, medan uracil innehåller väte (H) molekyl vid nummer-5 kol.
• I alla biologiska system syntetiseras tymin huvudsakligen från uracil.
• Tymins ribonukleosid är tymidin, medan uracil är uradin.
• Deoxiribonukleosid hos tyminen är deoxitymidin, medan uracil är deoxiuridin.
